Hur skapar man en trevlig arbetsplats?

Det sägs ibland att ett företags kultur sitter i väggarna. Men mer rätt skulle snarare vara att säga att kulturen sitter i människorna. I alla fall när det gäller Tre.

Sedan flera år tillbaka har Tre en säker plats på topp tio-listan över landets bästa arbetsplatser. Framgången stavas målmedvetenhet och lyhördhet.

– Många säger ”medarbetarna är vår viktigaste resurs”, men det tycker jag är fel. Människor är inte resurser, det känns mekaniskt och utbytbart. Medarbetare är människor och de som skapar värde för bolaget, de är förutsättningen för att det ska finnas en verksamhet överhuvudtaget. Och medarbetarna har man bara till låns. Den enda garantin man har som arbetsgivare är uppsägningstiden, säger Cecilia Eriksson, HR-direktör på Tre.

Hon har varit anställd på företaget sedan maj 2020, och säger att det fanns en bra plattform när hon började, att omsorgen om de anställda varit inbyggd från början.

– Det var ett fint och tacksamt arv att få. Sedan dag ett har hon sedan själv mycket målmedvetet jobbat med uppgiften att få medarbetarna att vilja bolagets bästa.

– Visst väljer arbetsgivaren vilka man anställer – men man ska samtidigt vara medveten om att anställda gör lika mycket research på bolaget. Det måste finnas ett ömsesidigt intresse och lojalitet för att det ska fungera. En balans i givande och tagande.

Tre som utmanare

När Tre grundades för 20 år sedan var det som en utmanare till de etablerade bolagen, och den rollen präglade automatiskt företagskulturen. Men med tiden tappade man något av uppstickarandan – fram till 2019, då den nya vd:n Haval van Drumpt, kom till Tre med ett uttalat uppdrag att återta utmanarpositionen.

– Våra kulturbegrepp skulle uppdateras. Det var lite som organisationen ömsade skinn – och det är ju såklart inte alltid helt lätt, säger Cecilia Eriksson.

Man landade i: ”We think like challengers, we work like champions, we act like buddies”, som sammanfattade den nya kulturen.

– Så långt kommer ju många företag, man har en massa bra ord och uttryck – men hur får man det att inte bara vara corporate bullshit, frågar Cecilia retoriskt. Svaret är att hela tiden ha den där ramsan i bakhuvudet i vardagen.

– I allt vi gör, från lönerevisionsprocessen till hur VD:n skriver sina mejl. Företagskultur kan kokas ner till frågorna: hur känns det att vara på jobbet, hur får vi saker gjorda hos oss, hur känns det på vägen dit och på vägen hem? Det är ett jätteområde att jobba med.

Gratis SIM-kort

En del i ömsandet av skinn har varit att Tre bara för några år sedan hade en starkare identitet som säljbolag men att den delvis förändrats mot att vara en viktig aktör inom samhällskritisk infrastruktur.

– Jag vill likna det vid vatten, avlopp och el. Något som behövs för att samhället ska fungera. Allt ifrån att ringa ambulansen till att snapchatta med sin dejt. Det innebär att vi har ansvar för människor och att vi bidrar med mening. Att vara samhällsaktör och ta ansvar är en viktig del för kulturen, säger Cecilia och poängterar att på Tre talar man hellre om ”storydoing,” än ”storytelling.”

– Vi jobbar mycket med att faktiskt vara handlingskraftiga, att vara en positiv kraft i samhället. Cecilia nämner några exempel: Under oroligheterna i Iran och Ukraina har Tre låtit samtal och sms vara gratis, och när flyktingarna kom från Ukraina till Sverige under februari delade Tre ut gratis SIM-kort. Tre har också uppmuntrat sina anställda att på arbetstid både vaccinera sig och att rösta.

– Det finns ett tryck på företag och organisationer idag att man ska ta sitt ansvar. Den här förväntan kommer inte bara från samhället, utan också från styrelsehåll och från de egna medarbetarna. Snart är tiden förbi när man fick en guldstjärna för sånt här, det kommer att bli en hygienfaktor.

På Tre finns de bästa cheferna

Ett av målen hos Tre är att hos dem ska man ha sitt livs bästa chef. Cecilia vet att det är kaxigt sagt. Men samtidigt inte orimligt.

– Man ska inte vara chef för att man är specialist på något, utan för att man får människor att jobba mot ett gemensamt mål, att må bra, utvecklas och våga ta nästa steg, säger Cecilia och tillägger att den här ambitionen är något som ledarna möter med skräckblandad förtjusning.

– Och en del prestationsångest. Men det är klart att man inte är någons bästa chef första dagen man är ledare, vi ser det som en utveckling över tid. Vi har både väl utvecklade ledarprogram inom Tre och många fina förebilder.

Tre är stolta över att många ungdomar valt att ha sitt första jobb hos just dem. Det ställer också särskilda krav på att vara chef.

– När de anställda är så unga att de kanske just slutat gymnasiet behöver de mer guidning, och av chefen krävs ett större helhetsansvar än vanligt. En del gruppchefer har liknat rollen vid att vara storasyskon och chef i ett, säger Cecilia med ett leende. Trots att den unga medarbetarstaben resulterar i förhållandevis hög personalomsättning ser man det inte på Tre som ett problem.

– Vi har inga krav på utbildning eller betyg, däremot på att våra medarbetare ska vara trevliga och målmedvetna. Det viktigt för oss är att kunna vara en plantskola, många som börjar i kundnära roller växer inom bolaget och blir själva coacher eller gruppchefer. Andra vill plugga eller ut och resa, och det är helt okej det också.

Femtio-femtio om tre år

På samma sätt som att man ställer sig frågan om hur Tres motto inte bara ska bli ”corporate bullshit” och därmed se till att agera och inte bara tänka och prata, är man handlingskraftig när det kommer till jämställdheten.

– Telekomindustrin är sedan gammalt mansdominerad, det finns ett långt arv av att männen styr. Men vi har landat i att en mångfald när det kommer till kön, etnicitet och religion ger fler perspektiv på verksamheten, och därmed fattas bättre beslut.

Treårsplanen, fram till 2025, är att jämställdheten ska vara femtio-femtio. Att uttala ambitionen är lätt, att genomföra den skulle också kunna göras ganska så fort – om man slarvade.

– Jag har varit lite rädd för det här målet eftersom vi är en tävlingsinriktad organisation. Det lätta sättet att klara det här är att anställa kvinnor till HR- och marknadsavdelningen och män till teknikavdelningen, vilket är snabbt gjort. Men i stället för att ta den lätta vägen har Tre varit hårda mot sig själva.

– Vi har tagit varje avdelning i taget och kämpat för att göra den jämställd. Det här är inte en fråga för HR, utan ledningens ansvar. Tre har jobbat med allt från att hålla utbildningar till att ändra rekryteringsprocessen. Hittar man avvikelser bland lönerna på grund av kön, rättas de till.

– Jag är övertygad om att människor har goda intentioner, däremot har vi förprogrammerade fördomar. Något som inte minst visar sig i anställningsintervjuer. Därför har vi lagt extra krut på att utbilda de som rekryterar så att de gör så objektiva bedömningar som möjligt och inte går på magkänslan.

Hundzoner för de anställda

En respekt och omsorg om medarbetaren, från rekryteringsögonblicket till jobbvardagen, är nyckeln till en kultur som människor vill vara en del av och känna sig stolta över.

När pandemin tog slut visade det sig att många av medarbetarna hade hunnit skaffa hund. Tre bestämde då att inreda en hundzon dit hussarna och mattarna kan ta med sin hund utan att andra kolleger stördes. Med det ville Tre visa att man förstod att vardagen och livet hade förändrats. Hundzonen blev både en praktisk lösning och en symbol.

– Stämningen hos oss är kamratlig, något som inte minst märks under våra stormöten. Vi brukar samla ihop oss med hög festmusik och fika, och lägga upp mötet på ett lättsamt sätt. Folk både applåderar, busvisslar och ropar ut skämt, berättar Cecilia. Samtidigt ska inte allt framstå som en fest – om det inte är det.

– Vi har fått feedback på att vi ska vara mer transparenta när gäller motgångar och vi har blivit bättre på att prata allvar. Till exempel bjöd vi in en välkänd bankchef för att berätta om världsläget. För oss är det viktigt att inte lämna ett problem hos medarbetarna, utan att ge förslag på lösning. Kulturen får inte bli en isolerad fråga som HR-avdelningen driver, och som bara skrapar på ytan. Om vi säger att vi är ”buddies”, så beter vi oss också som det.